Är Malmömorden en del av vårt samhälle?

Vi är många som förfasas över de mord som nyligen fått mycket uppmärksamhet i Malmö. Det är stora händelser. Unga människors liv släcks och det är fruktansvärda brott. Jag vill plocka upp några trådar i den debatten om hur stor del det är av vårt gemensamma samhällsprojekt.

En film som påverkat mig är V för Vendetta, och i en av mina favoritscener ser en av karaktärerna hela filmens berättelse i snabba klipp. I en blixtrande kavalkad av ljud och bild blandas förhistorien, flera skeden i berättelsen, upplösningen och efterberättelsen ihop i en känslomässig helhet. Karaktären uttrycker något i stil med att det kändes som att allt hänger ihop, allt är kopplat och påverkar varandra.

Jag har nyss läst Rolands Paulsens ”Vi bara lyder” som är en fantastisk analys av olika berättelser som skapar Arbetsförmedlingen. Sammanställningen av de politiska perspektiven, handläggarnas förklaringar och deras ”kunder,” de arbetssökande eller dem som är utsatta för systemet ger en bild av vårt samhälle som ger mig kalla kårar. Där presenteras vårt samhälle utifrån ett perspektiv att trots att de flesta av oss försöker övertala oss att vi arbetar för att vi vill och det är roligt, intressant och meningsfullt, men egentligen är det en pina som behöver motiveras genom att skapa ett större lidande för dem som inte har lönearbete. Därför är arbetsförmedlingens egentliga uppgift inte att förmedla arbete, utan att motivera till att söka vilket jobb som helst genom att göra livet utan arbete så förnedrande att även de minst attraktiva jobben blir en lättnad. Om det ska ”löna sig att arbeta” är den underförstådda skuggan i arbetslinjen att det ska straffa sig att inte göra det.

I mitt jobb som folkhögskolelärare har förmånen att föra samtal med människor som lever i andra sfärer av vårt samhälle än min egen. Jag möter ofta känslan av uppdelning mellan ett vi och dem, mellan representanter för innanförskapet, eller etablisemanget i lärare/polis/media osv och ett utanförskap med andra perspektiv, berättelser och ofta en annan känsla av gemenskap. En del av dem funderar på om de kan få jobb om deras namn klingar utländskt. En del kämpar med dålig självbild och psykisk ohälsa. Många av dem kände och känner sammhörighet med dem som mördats.

För mig är det ibland uppenbart att den dåliga självkänslan jag arbetar mot kommer från ett liv av förnedring som börjar i tidig ålder, fortsätter genom skolan, och fulländas i ”arbetsmarknadens” selektion av människor. Där utsätts människor för en värderande blick som är knivskarp i sitt urval av vad som är acceptabelt, normalt, värdefullt eller ”anställbart.” Baksidan är den hårda domen över det oacceptabla, onormala, värdelösa eller ”oanställbara.” Där avtäcks ett romantiskt skimmer jag ofta har i min bild av vårt samhälle, att det skulle vara mjukare, eller mer värdigt än många andra, eftersom de allra flesta i vårt samhälle lever i en materiel standard som uppfyller de grundläggande behoven. Den insikten avslöjar ett samhälle en fruktansvärt hård sida bakom den fina retoriken, som avkläder människor deras värdighet och förklarar dem inkapabla på ett oerhört förödmjukande sätt. Den insikten kastar ett helt annat ljus på morden. De är fortfarande fruktansvärda, men kanske inte främmande, utan en naturlig del av logiken i vårt gemensamma samhällsprojekt.

Advertisements

2 thoughts on “Är Malmömorden en del av vårt samhälle?”

  1. Du för flera viktiga tankegångar i din text, framför allt det där om det förutbestämda livet utanför det som är det enda som räknas: arbetslivet. Det som sociologerna alltför snabbt förvandlar till opersonliga “strukturer” men som genomlevs av verkliga människor i verkliga världar. Vad är det som gör världarna så begränsade? Berättelserna? Där blir jag nyfiken.

    Men jag hänger inte riktigt med i ditt resonemang om hur morden i Malmö “logiskt” blir en del av vårt samhälle. Naturligtvis håller jag med – det är de mörka sidor av de svenska (som jag här förmodar att “vårt” avser) samhället vi helst inte ville se, de berättelser vi helst förfrämligar så att de inte skall vara en del av “oss” – men hur hänger resonemanget om Arbetsförmedlingens berättelser (jag har inte läst Paulsens bok, men jag tänker osökt på institutioner i Focauldiansk mening) ihop med mord som en del av vårt samhälle?

    Like

    1. Hej Stefan! Va roligt med en kommentar från dig. Jo du går rakt på pudelns kärna, i frågan om institutionaliseringen och dess efterföljande utanförskap är en del av vår samhällslogik… men med det så menar jag ju inte en logik i strikt mening utan i bredare mening som det sätt vi lever ihop på. Paulsens bok illustrerar sätter ord på det förnedrande utanförskapet som jag söker koppla till de mer brutala uttrycken i Malmö just nu.

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s