Post-doc-trötthet och ny folkbildningsenergi

Idag har det gått ett år sen min disputation. Jag tänkte att jag skulle koma igång och läsa det jag egentligen ville läsa efteråt. Jag tänkte att jag skulle komma igång och skriva det jag egentligen vill också. Jag skulle ställa frågor som jag inte kunnat göra under tiden som jag var tvungen att få klar min avhandling. Jag kände tydligt att jag inte kunde utvecklas bortom de frågor jag svarade på där, för att inte texten skulle bli osammanhängande. Det var också djupare frågor som skulle ifrågasätta hela min ansatts.

Jag känner igen mig i Dr.Björks avskedstext, där han skriver om bitterheten efter att han blev klar med sitt maratonlopp som jag ofta jämfört doktorandutbildningen med. Hans situation känns svårare på vissa sätt, jag hade gett upp om akademin innan jag var klar, och gått över till folkbildningen. Så jag hade ett jobb att gå till, och en ny gemenskap – som inte byggde på en lika tävlingsinriktad elitism, eller en lika exkluderande självhävdelse (om jag får sätta skarpa ord på min upplevelse).

Jag tog i varje fall slut på djupet – på ett visst sätt – efter min disputation. Jag har knappt kunnat läsa eller skriva sen dess, i varje fall inte på det tänkande sättet jag längtat efter. Men jag har kommit igång och jobba med allmän kurs, och arbetar av hela mitt hjärta och hjärna för att få ett tjog deltagare att växa, tro på sig själva och välkomnas in i ett samhälle de stängts ute från på grund av en liknande tävlingsinriktad elitism och exkluderande självhävdelse som jag kände mig utsatt för på universitetet. Att få arbeta med dem har hjälpt mig få tillbaka energi, och ger mig nya stimulerande mål och ett hopp om samhället och livet.

Snart kanske jag också kan komma igång och läsa och fundera ordentligt på de stora frågorna jag inte kunnat göra än. Jag behöver till exempel arbeta vidare till om vår Samhällsvetenskapliga tradition går att kombinera med det Arendska tänkandet, eller om det är i grunden ideologiskt. Jag skulle också vilja arbeta vidare med den relationella pedagogiken, och undersöka den i förhållande till det tänkande jag känner behövs när vi söker det goda samhället. Ett utforskande som känns desto mer akut i förhållande till de  populistiska mob-massornas växande roll i dagens politik.

English summary of the thesis

In this research, science and its political appearance are studied through an empirical exploration of their representations in narrative expressions. The field of investigation is allocated to formal and informal discourse on university, education and research in Sweden and China. The analysed expressions were taken from 202 written reports, as students and personnel in both countries answered an open ended-question, and four formal documents: the Chinese and Swedish laws on higher education and documents on research, science, and technology. The narratives were processed through a Meaning-Constitution-Analysis (MCA), a tool used to perform a deep study of a text based on a phenomenological approach that aims at making the implied assumptions and worldviews explicit.

The analysis revealed a common representation of the university as an intermediary between the government and the student in the Swedish narratives and as a metacharacter differentiated from the government in the Chinese narratives. Further, the meaning of science appeared as an adjective that characterizes a certain sphere of life in the informal narratives and as a dynamic behind a desired development in the formal narratives. The meaning of politics emerged in the Swedish narratives as the formation of an environment, mainly for activities in an institutional balance between input and outcomes. In the Chinese narratives, politics appeared as a competition for status, in which both academia and the government claim the recognition awarded for successful development. These representations of politics can guide the interpretation of the otherwise quite general understanding of education as a structure to be filled with activities in the Swedish narratives and an object for a discussion based on values in the Chinese narratives as well as the representation of research as an asset in the Swedish narratives and a source of legitimacy in the Chinese narratives.

The narrative contexts are similarly shaped by representations of an acting government, but they are different as the government takes the initiative in Swedish narratives in a task-oriented discourse, while it gets involved in ongoing academic life in the Chinese narratives in a process-oriented discourse. The narrative contexts in the formal narratives are mainly centred on the outcomes, regarding a development that is the result of a dynamic, while the informal narratives are centred on the drivers.

The revealed dimensions were analysed in relation to theories on historical phases as stories, inspired by Hayhoe (1996), and science cultures, inspired by Elzinga and Jamison (1995). The approaches in the Chinese narratives indicate a tension between academic/civic and bureaucratic/political science cultures which are advantageously framed by the differences in imperial and nationalist stories in contrast to a socialist story. The analysed Swedish narratives indicate a homogeneous representation of a dominant bureaucratic/economic science culture, in which the universities and their staffs represent the government and are centred on the rights of the students and an expected outcome. The central concerns appear in the light of attributed tasks and invested means, and is advantageously framed by a story of an increasing focus on the uses of the university on the potential expense of academic concerns.